BÅTUNDERHÅLL

BÅTUNDERHÅLL

Underhåll, skötsel och därmed bevarande av våra nordiska allmogebåtar är Föreningens viktigaste uppgift när det gäller den praktiska delen av vårt arbetet.
I Träbiten nr 145 ger Kjell Fjellsson råd och anvisningar för underhåll av en träbåt. Hans arbetsmetod grundar sig på snart femtioårigt praktiskt arbete, inte minst den erfarenhet han fått genom storskalig hantering av Båtsamlingarna på Bassholmen, vars båtvård han varit ansvarig för alltsedan starten år 1976.

Nedan följer några utdrag ur Träbiten 145, som finns att köpa av föreningen. Denna Träbit är en nyutgivning av ett tidigare nummer, men de gamla ärvda traditonsmetoderna gäller än. Vissa färger och material har försvunnit ur handeln eller regleras idag av nya lagar varför nedanstående metoder ibland inte kan följas i sin helhet.

Vårrustning

Det viktigaste och som man alltid måste tänka på är att sjösätta så tidigt som möjligt på våren. En träbåt tål inte så bra att stå på land när vårvärmen kommer. Här är ekbåtar känsligare än båtar byggda av furu. Har man en gång fått torrsprickor i borden har de en benägenhet att återkomma år efter år. På de riktigt gamla båtarna som vi har i sjön använder vi Ettan (en elastisk blandning) i de värsta torrsprickorna  och i lanningarna som gått mest isär. I övrigt sväller träet överraskande bra, varför vi utan konstlade hjälpmedel i stort sett får samtliga båtar täta i botten.

Själva behandlingen av båten före sjösättningen kan se ut ungefär så här:
När vårsolen börjar värma i mars och båten är helt torr är det lagom att krypa under presenningen och smörja allt bart trä inombords med en blandning av lika delar rå linolja och terpentin, eventuellt med en tillsatts av trätjära. Därefter är det lämpligt att skrapa botten utvändigt, dvs lösa partier. Bart trä smörjes även här med ovan nämnda blandning innan man bättrar med koltjära eller blymönja. Är båten målad med primer i botten kan det vara lämpligt att fortsätta med detta.
Gamla båtar mår alldeles utmärkt av varm koltjära i botten och vart annat år ungefär är det dags att ge hela botten denna behandling. Även invändigt i kölsvinet – ett eller två bord upp – är koltjära bra.
Har man nu gjort detta tidigt på våren har man förhindrat en uttorkning av träet och kan lugnt invänta väder att dra av presenningen och fortsätta vårutrustningen. Man kan med ovannämnda behandling in- och utvändigt av båten hålla redan uppkomna torrsprickor under kontroll ganska bra.
När man sedan fortsätter arbetet och har vikt presenningen bör det var en dag med god tork i luften. Om båten är lackad eller målad på friborden (däck mm) är det viktigt att man först tvättar dessa partier med varmt vatten och något tvättmedel samt sköljer noga. Detta för att få bort all smuts och fett som lagrat sig under vintern. Lös lack eller färg skrapas bort – dra skrapan med träet för att undvika uppruggning. Använd trekantskrapa och båda händerna när du skrapar. Man drar skrapan med högerhand för de högerhänta och trycker ner och styr med vänsterhanden genom att hålla i trekantens överdel. Är det svårt att komma åt med en skrapa, använd bitar av vanligt fönsterglas med försiktighet, påtag då grova handskar och skyddsglasögon mot glassplitter. Där efter slipar man ojämnheterna med grovt sandpapper som lägges om en flat kork- eller träkloss. Efter sopning och dammtorkning är det så dags att bättra bara fläckar med lack (färg) utspädd med något lacknafta. När detta är torrt slipas helt lätt på de lackade (målade) partierna, och hela ytan kan nu lackas (målas). Ytterligare ett lacklager är lämpligt efter lätt slipning.
Givetvis kan båtar av bruksbåtstyp behandlas på friborden på samma sätt som man gjort inombords, nämligen rå linolja blandad med terpentin och trätjära. Ytan smetar av sig speciellt när det är varmt, och mörknar mer och mer efter varje behandling för att så småningom bli nästan svart. Bottenfärgen (giftfärgen-patenten) styrkes i botten strax före sjösättningen. Denna färg skall ju som bekant inte utsättas för solljus, eftersom giftverkan då försvagas.

Renskrapning och ytbehandling

Många av de båtar vi fått till föreningen har varit lackade eller målade. Vår första uppgift har då varit att renskrapa hela skrovet. Vi anser det nämligen vara helt förkastligt att måla eller lacka en träbåt inom- och utombords. Detta gäller de lack- och färgprodukter som idag finnes.
Åtskilliga är de båtar vi lyckats rädda bara genom att renskrapa inombords och ersätta färgen med en blandning av rå linolja och fransk terpentin, eventuellt med tillsats av trätjära.
I de fall vi av stilmässiga skäl velat ha båten målad har vi använt oss av ren linoljefärg. Det vill säga färg blandad av zinkvitt och kokt linolja, eventuellt med tillsats av lite terpentin. Denna färg går också utmärkt att bryta till önskad kulör.
Att skrapa en båt trären är en ganska arbetsam procedur. Det finns dock några knep som underlättar även detta.
Med blåslampa eller en gasolbrännare kan man lättare få av färgen, eftersom den då snabbt reser sig. I detta läge är den ganska lätt att få bort med vanlig båtskrapa. Då det gäller att skrapa medan färgen fortfarande är varm kan man bara värma en liten bit i sänder. Man måste också vara försiktig så att man inte bränner träet. En extra försiktighetsåtgärd som man bör vidtaga är att ha en hink med vatten intill sig. Det finns idag billiga så kallade värmepistoler, som är alldeles utmärkta att använda. I handeln finns även vissa färgborttagningsmedel som kan användas. De har dock det gemensamt att de är ganska otrevliga att arbeta med. Om vissa färg- eller lackrester sitter kvar behöver man inte bekymra sig, utom möjligen av estetiska skäl. Efter några års behandling med den tidigare nämnda blandningen av linolja och terpentin lyfter även dessa sig och kan lätt skrapas bort.
Med renskrapning och oljning inombords har man gjort utrustningsarbetet betydligt enklare för sig i framtiden, samtidigt som man fått en friskare båt.
Hela skrovet behandlas med rå linolja och fransk terpentin tills träet är helt mättat. Fintjära kan blandas i och träet får då en brun ton, vilken mörknar efter hand under inverkan av väder och vind. Inombords håller vi denna blandning som den bästa, då träet ges möjlighet att andas samtidigt som behandlingen kan upprepas utan föregående skrapning.
Under durkarna är det lämpligt att måla med blymönja, eftersom den ovan nämnda behandlingen lätt tvättas ur träet av slagvattnet. Där träet skall mönjas bör det inte impregneras, ty mönjan kan då ha svårt att fästa.
Bottens utsida målas med mönja på samma sätt som durkarna. Mönjan utgör här grundfärg för den beväxtningsförhindrande bottenfärgen. Black Varnish har också visat sig vara ett bra skydd i botten som grundfärg.
Fribord, ässingar, tofter, rundhult och dylikt kan givetvis behandlas på samma sätt som båten i övrigt inombords. Vill man på en ny båt behålla träet ljust så länge som möjligt så lämpar sig kokt linolja, struken ett flertal gånger, bättre. Om ytan, efter det att linoljan torkat ordentligt, borstas med en mjuk borste erhålles en fin yta. Denna utgör ett tämligen gott skydd mot väder och slitage. Till utseendet liknar den lack.
Givetvis finns möjligheten att fernissa. Vill man vara stilriktig bör i så fall linoljefernissa användas.
Vill man måla bordläggningen, durkar eller tofter blandas en färg av zinkvitt och kokt linolja. Den vita färg som då erhålles kan sedan brytas till önskad nyans.
När man bryter färgen till en mörkare rör man försiktigt ner brytningsfärgen och provar efterhand. Exempel på vanliga brytningsfärger till båtar:  kadmiumgrönt och gulockra.

Utöver dessa två grundläggande vårdprinciper finns i Träbiten 145 kapitel om: Reparationer, Klink, Basning, Drivning, Impregnering, Färgtyper, Virke och Skeppsmask.