GAFFELRIGGEN

GAFFELRIGGEN

Makrillgarnbåten “Blixten” med den större gaffelriggen

GAFFELRIGGEN

Gaffelriggen som vi beskriver här lämpar sig till en båt på cirka 20 fots längd (6 meter). Vår avsikt är att först och främst visa den traditionella gaffelriggen som kom i bruk i slutet av 1800-talet i Bohuslän och alltså användes på båtar utan motor. Seglet är lösfotat, det vill säga utan bom.

Den större gaffelriggen finns beskriven i boken ”Blixten under segel”. Bilder på denna rigg finns även rikligt i Träbiten nr 87 ”Laura”, nr 105 ”Saima” och nr 113.

GAFFELN
Vi börjar med det viktigaste nämligen att beskriva hur man tillverkar en gaffel.

Råämnet till gaffeln är en granspira som bara är lätt nedhyvlad för att behålla träets naturliga styrka och svikt. Gaffeln skall vara så smäcker som möjligt för att undvika onödig tyngd i riggen.
I klon använder man ek, ett träslag som är starkt och tåligt. Om seglet är högt pikat skall gaffelklon ha en böjd, uppsvängd form som man ritar upp på ämnet. Tänk då på att träets fibrer för styrkans skull skall följa klons blivande former.

Rundhultets sågas plant för att passa mot gaffelklorna. Innan klona bultas fast fälles det beslag in som klofallet respektive seglets horn skall fästas i. Till beslag används rostfritt järn som jämnats till och borrats upp för den genomgående bulten. Järnet måsten ha en viss rörlighet i sitt spår allteftersom gaffeln pikas.

Den gaffel vi tillverkat har en längd på 272 cm och klornas längd är 41 cm, varav 27 cm ligger an mot rundhultet som har en största tjocklek av 8,5 cm.

Klorna fästes med en genomgående bult, som även håller järnbeslaget på plats, och ett par kraftiga skruvar på varje sida. Var noga med att försänka bultar och skruvskallar för att inget skall häktas fast.
Runt framkanten på masten hålles gaffeln plats av en stropp med påträdda träkulor.

Man kan minska slitaget på gaffelklor och mast om man klär insidan av klorna med kraftigt läder, som hålles smidigt genom att gnida in med fårtalg.

MASTEN
Till ett bra mastämne skall årsringarna ligga så tätt som bladen i en psalmbok, säger man på Orust.

En allmänregel är att en mast skall vara grövst ovanför däcket, hålla grovleken ända upp till godset och dessutom föras sig väl mot toppen. Med godset menas här kindbackarna, alltså fästena för vanten. Detta avser främst en mast till större fartyg, men det kan även gälla mindre gaffelriggade båtar.

Bästa sätta att fästa vanten är att lägga en splitsad benslad ögla runt masten. Kindbackarna av smäckra ekklossar håller vanten på plats. Järnbeslag som ringar eller öglebultar försvagar masten – det är skonsammare mot rundhulten att fästa riggdetaljer på mast och gaffel med öglor på detta sätt. Som fästpunkter skruvar man fast klossar i lämplig storlek. Antingen man använder wire till vant och förstag eller tågvirke till fallens stroppade block är detta att föredrag.

Det är dock ganska vanligt att man på kaltoppen – alltså masten ovanför kindbackarna – har järnringar till framförallt pikfallets fäste.

GAFFELSEGLET      
När man riggar börjar man med att lista seglet till gaffeln. Först schacklas klohornet till järnbeslaget under gaffeln.  Därefter trär vi listlinan spiralvis runt gaffeln på enklaste vis, utan några knopar eller extra rundtörnar. Innan linan sträcks fästes seglet till gaffelnocken med en särskild ända som är splitsad i pikhornet. En god regel när man gör nockbenseln ät att först trä ändan ett eller två varv runt gaffeln innan man sträcker seglet mot gaffelnocken, så att gaffeln tar den största påfrestningen. Listlinan kan nu sträckas, inte för hårt, och beläggas på egen part.

Seglets mastlik kan fästas på olika sätt. Till en båt av 20 fots längd är det vanligt att man har 5-6 träringar på masten. Seglet är försett med en bit tjärad märling i varje öljett längs mastliket. Ringarna surras tätt intill liket med en råbandsknop med ögla så att den lätt går att öppna.
Även i halshornet finns en fastsplitsad ända som lägges runt masten. När seglet är hissat sträckes halsstroppen och belägges på lämpligt ställe. Ett bomullssegel skall aldrig sträckas för hårt i liken – man behöver en viss krympmån om seglet skulle bli vått.

Gaffelseglets storskot löper på en levang. Enkla block är att föredra. Skotet belägges på nedersta blockets knape med en nyckstek.

HUR GAFFELN PIKAS
Seglets form bestämmer hur högt gaffeln skall pikas. Var skall då pikfallet fästas på gaffeln och mast?

Den metod vi använder är traditionell på mindre båtar. Pikfallets ända har en splitsad ögla. Denna träs över gaffelnocken och vilar mot en kloss på underkant av gaffeln. Fallet löper vidare genom ett block på masten och tillbaka till ett block på gaffeln. Detta block justeras till ett lämpligt läge, där en kloss skruvas fast. Sedan går pikfallet tillbaka till ännu ett block på masten för att beläggas på en knap vid däcket.

Klofallet har ett enkelt block som lämpligen är fästat strax under vantfästena. Fallens knapar bör om möjligt placeras så att fockskoten inte häktar fast i dem.

Det finns många sätt att fästa pikfallsblocken vid masten. Ju fler block man har desto lättare går det att hissa seglet och få önskad vinkel på gaffeln. Nackdelen är att man i en mindre båt får en svårhanterlig mängd rep på durken samt att man kommer i otakt när seglet hissas, då man ensam drar upp både klo- och pikfallet samtidigt.

Har gaffelseglet enbart ett enkelt block i masten för klofallet blir klofallet mycket kortare än pikfallet. När man riggar en båt märker man snart hur mycket kraft det behövs och vilka arrangemang man behöver göras.

En hanfot är ett tåg vars båda ändar är fästade och i vars bukt man anbringar kraften. För pikfall brukas ofta på gaffeln en hanfot, i vars bukt fallet hugges.

Fördelar med ett lösfotat segel:
– enklare att rigga på och hissa samt ett fall mindre (det till dirken)
– seglet tar mindre plats i båten och kan beslås direkt på gaffeln
– en bom hindrar arbetet i båten och är en större risk för slag i huvudet, framförallt vid gipp

Fördelar med bom:
– seglet står bättre och blir effektivare vid segling
– lugnare rörelser i båten, framförallt när seglet hissas, då skoten inte slår så mycket – till ett större segel är givetvis en bom att föredra
– belastningen på seglets skothorn reduceras

SEGELPROPORTIONER
Det finns ingen fast regel för hur ett gaffelsegel skall vara proportionerat. Seglet skapas efter användandet av båten.