Del I – Åren: 1970 -1985

I slutet av 1960-talet minskade förekomsten av bruksbåtar i trä dramatiskt i våra hamnar. Mot den bakgrunden tillkom Föreningen Allmoge Båtar. Inriktningen från början var främst att dokumentera i ord och bild dessa allmogebåtar för att sedan verka även för det praktiska arbetet med att renovera och iordningställa representativa träbåtar, samt uppmuntra nybyggande av dessa.

1970. I december utsändes det första numret av Träbiten på 14 sidor, sammanställt av Peter Skanse och Sigvard Fjellsson och innehöll små citerade artiklar om den minsta och enklaste av de bohuslänska båtarna, dåran och dess nära släkting dorisen från Kyrkesundstrakten på Tjörn. Ingvar Strömblad hade ritat Föreningens första symbol med en seglande julle och bokstäverna FAB. Kjell Fjellsson drog de cirka 20-talet stenciler i A4-format som ansågs nödvändiga. Ingen strykande åtgång, men ett visst intresse kunde skönjas. Under år 1971 utkom två 20-sidiga nr av Träbiten, norska snipor och ekor (de rund och plattbottnade). Medlemsantalet var då 25.

1972. På hösten utkom den första tryckta Träbiten, i A5-format med ett svartvitt foto! Detta, som nog i efterhand får betraktas som ett djärvt ekonomiskt steg fyllt av ungdomlig entusiasm, var dock Föreningens första rejäla framgång – efter ett halvår var medlemsantalet hela 124 stycken.

1974. I februari månad hade FAB renskrapat sina sista resurser för att visa upp en inlånad julle på båtmässan i Göteborg. Förarbetet hade gjorts av en handfull aktiva medlemmar på Tjörn – där bland andra Harald Karlsson (en segelmakare i vardande) hade tillkommit. Uppmärksamheten och därmed belöningen blev storslagen – över etthundra personer anmälde medlemsintresse till en liten organisation som var i ett uppbyggnadsskede.

1975. I december lagom till jul utkom nr 10-11 av Träbiten som behandlade Brandalens varv på Orust med hela 56 sidor, och rikt illustrerad, åtminstone för denna offsetteknik. I mellandagarna kunde så det första ordinarie årsmötet hållas. Det samlade nästan 30 intresserade medlemmar i Klubb Maritims gamla lokaler vid Klippan i Göteborg. Stadgar antogs och den nytillträdda styrelsen där Peter Skanse var ordförande fick i uppdrag att söka en lämplig plats för att insamla äldre båtar. Ett förslag var Bassholmens varv i Uddevalla kommun och Kjell Fjellsson utsågs att undersöka möjligheter för FABs räkning.

1976. I slutet av februari gjordes så den första rodden till Bassholmen. Med bärande is på fjordarna runt om Orust kunde vi låna en eka vid Munkeby, på Bokenäset nordost om Bassholmen. Vi fick slå oss ut till öppet vatten och ro i de isfria strömmarna mot Bassholmen. Det var en disig och frostnupen dag där de delvis förfallna byggnaderna och bryggorna vid första anblicken gjorde ett vemodigt intryck. Verksamheten hade upphört 1955 och därefter hade inget märkbart underhåll gjorts. Många fönster var utslagna. I den sämsta byggnaden längs bryggan, den som troligen var uppförd vid början av 1800-talet (sillperioden) hade innertaket delvis lossnat och en stor dykardräkt svajade spöklikt för vinden. Verktygen låg framme som man hade lämnat dem för tjugo år sedan. Men vid närmare inspektion var fördelarna många; de tre övriga varvsbyggnaderna hade hela och intakta tak, det fanns en unik slip, en liten hamnbassäng och tre boningshus strax intill. Uppmuntrade och beslutsamma rodde vi tillbaka till fastlandet.

1976. I juni kunde vi kalla samman våra aktiva medlemmar till den första arbetsdagen på Bassholmen. Kommunen i Uddevalla som nyligen hade inköpt ön med en rösts övervikt, var nog synnerligen tacksam för att hitta en hyresgäst (om än en mycket blygsam sådan) och en lika positiv artikel i Bohusläningen gjorde att verksamheten fick en flygande start. På hösten kunde de regelbundna arbetsdagarna börja, den första lördagen i varje månad. Träbiten nr 13 kunde sändas ut till 650 medlemmar, en rejäl ökning. Detta motiverade oss till beslutet att utge fyra nummer årligen av tidskriften.

1977. I juli invigdes Båtsamlingarna på Bassholmen av Olof Hasslöf och en överraskande stor publik hade sökt sig ut till ön. Vi kunde därefter planera för regelbundet öppethållande under sommarmånaderna kommande år. Samlingarna inomhus kunde visas av medlemmar som hyrde i boningshusen för en liten slant, som stod i proportion till den ringa bekvämligheten. Intresset för såväl Föreningen som Bassholmen ökade för varje år. Insamlingen av äldre allmogebåtar fick överraskande stort gensvar och många båtar togs om hand ”i grevens tid”. Vi kunde även inköpa en ny julle och en obetydligt använd snipa till förmånliga priser.

1980. Till Föreningens 10års-jubileum byggdes den tvåmastade kågen av Georg Johansson i Kasen på Orust. En kopia av en båttyp som var försvunnen sedan några årtionden och som nu riggades med en ursprunglig rigg, där seglen syddes av Harald Karlsson i Rönnäng. Allt kringhantverk gjordes av aktiva medlemmar där en dokumentation resulterade i boken Kågen. Därmed inleddes ett långt samarbete med fotografen Lars Johansson från Dyrön. Texten skrevs av Sigvard Fjellsson. Två år senare resulterade detta samarbete i TB 38, Kungsviken, båtbyggarort på Orust som därmed blev den första årsboken/julboken i Träbitens tidskriftserie. Då hade de tre andra numren av Träbiten ändrat storlek, från A-5 till ett större mera fyrkantigt format, där den första TB 35 utkom i mars 1982.

1982. På vårvintern gick vi över isen vid Sörgraven för att tillsammans med bröderna Filip och Gustaf Johansson besiktiga deras lilla fiskebåt, LL 87 Norden. De hade varje dag sedan isen bar gått med yxan på axeln tvärs över bukten och huggit runt jakten. Det var nu dags att sälja den båt som de köpt nybyggd 1938 och som sedan fick sin andra motor, en Bolinder installerad på Bassholmen fem år senare. De hade ett strävsamt yrkesliv bakom sig med främst ålfiske, men även makrilldörjning och vadfiske efter småsill. Köpet gjordes upp och i maj kunde vi tillsammans med bröderna köra ut Norden till Bassholmen. En första översyn och renovering av jakten började.
Hittills hade arbetsstyrkan rott sig över till Bassholmen från Kärlingesund, men då vi oftast var 20-25 stycken på arbetsdagarna året runt var det både obekvämt och tidsödande. Därför inköptes GG 892 Karin, ett skånebygge på 26 fot från 1950-talet. Efter renovering och nytt däck har denna arbetsbåt varit oss i trogen tjänst sedan dess med sin råoljemotor, den nuvarande är en Skandia 14A på 15 hkr.

1985. Det var en intensiv period för Föreningen under några år; Arbetslag bildades runt om i Sverige där Blekinge och Stockholm (Fjäderholmarna startade 1985) var de första utanför Bohuslän. Medlemsantalet var nästan 2 500. På Bassholmen hade vi klarat de första tio åren. Genom idogt arbete (inte minst renovering av byggnader och nya bryggor i hamnbassängen) från såväl de vinterarbetande aktiva medlemmarna som sommarens ”hyresgäster” – de som förtjänstfullt såg till att Båtsamlingarna var öppna – kunde vi ta nya tag. Efter vissa omorganisationer kunde styrelsen, där Leif Throne-Holst var nybliven ordförande, planera för flera nya spännande projekt.
2010-01-30/sf

---

Del II – Åren: 1986-2000

Om de första femton åren av Föreningens verksamhet kan kännetecknas av entusiastiskt sökande och prövande efter en rak och framkomlig handlingsmodell, kom de följande femton åren att visa att kursen var klart utlagd och att föreningsskutan hade god vind i seglen.
När Båtsamlingarna på Bassholmen fyllde 10 år 1986 kom detta att manifesteras på olika sätt: en nybyggd norsk trebording inköptes (en strandebarmer av Alf Sørnes, Hardanger), Erik Turessons samling av modeller/miniatyrer av våra båtar kunde utställas, en vällingklocka på taket kunde återigen ljuda över varvsområdet. Utställningarna inomhus omarbetades med tydligare ämnesområden.

Träbiten utvecklades år efter år, medlemsantalet växte samtidigt som ämnesvalet breddades. Med det första julnumret i färg, TB 66 kunde vi göra rättvisa åt Carl Wilhelmsons målningar där hans motivkrets beskrevs. (En andra upplaga kunde senare tryckas). Även förbättringar av de svartvita fotografierna kunde göras med duplextryck i flera årsböcker, vilket speciellt kom väl till pass när vi skulle beskriva tillkomsten av Föreningens nästa nybyggnadsprojekt, makrillgarnbåten Blixten.
Inför FAB:s 20-årsjubileum beslöt vi att låta bygga en kopia av en äldre större klinkbyggd båt. Efter att ha studerat en uppmätningsritning av en däckad makrillgarnbåt, som dessutom Erik Turesson hade byggt en modell av, var valet av båttyp självklart: Blixten, byggd 1868 på Orust och bordfylld av en båtbyggare från kostertrakten. Nästa självklarhet var valet av båtbyggare, bröderna Eilert och Folke Eriksson i Dalby strax utanför Henån som vi kände väl. Därmed inleddes ett stort och framgångsrikt projekt som kom att bli mycket omtalat och välkänt, inte minst genom de upprepade reportagen i Västnytt på TV och olika tidningsartiklar.
Tillvägagångssättet var detsamma som när Kågen byggdes, men omfånget blev här mycket större. Vi skaffade virket delvis själva som sågades upp på traditionellt sätt. Allt följdes och dokumenterades i Träbitens två julnummer (TB 74 och TB78) av fotografen Lars Johansson och med text av Sigvard Fjellsson. Till Föreningen närstående hantverkare som Karl Erik Olsson (smide) och Harald Karlsson (segel och rigg) arbetade parallellt allteftersom båtbygget fortskred i Dalby. Resningen, dvs köl och stävar sammanfogades i september 1989, skrovet av ektimmer formades under hösten och stod klart till jul. Under vintern yxas spanten till och pinnas till bordläggningen, Innan däcksplankorna kunde läggas måste balkvägare, bjälkar, pållare, skarndäck, räckstöttor och luckekarmar tillverkas. I början av juni är det färdigbyggda skrovet klart och det mäter nästan 36 fot eller 1070 cm över stävarna.
Efter sjösättning i Henån bogseras nybygget till Bassholmen där en hel del arbete återstår, barlasten på 5,5 ton skall läggas i, masten påriggas och resas, seglen bändas under och provas, gaffelstor, fock klyvare och toppsegel på ca 96 kvm i traditionell bomullsduk.

På aktivitetsdagen, lördagen den 14 juli 1990 kan vi stolt visa upp vårt nybygge som i den byiga vinden seglar förbi varvsområdet, och sedan bogseras upp till bryggan i hamnbassängen. Den orustbördige, förre landshövdingen Karl Fritjofsson tar till orda: Härmed inviger jag Blixten att ingå i Båtsamlingarna på Bassholmen.

Aktiviteter runt Båtsamlingarna ökade stadigt: det löpande vinterarbetet med underhåll och renovering av såväl båtar som byggnader, uthyrningen med ca 40 familjer som kunde hålla sommaröppet under två månader, augustiseglingen över en helg utökades med en seglingsvecka med Blixten (som saknade motor). En verkstads- och kontorsbyggnad kunde byggas intill den gamla verkstadsbyggnaden.
När Föreningen skulle fylla 25 år ville vi göra något extra – ett jubileumsnummer. Med utgångspunkt från att vår ordförande Leif Throne-Holst hade gjort en segling med sin norska kutter upp till Nordkap och åter var ämnet givet: Norska båtar – några äldre båttyper i ett historiskt sammanhang. Under två år gjorde vi därefter intressanta kompletterande studieresor till olika platser, från Hvaler i söder till Lofoten i norr. Lars fotograferade och Sigvard skrev merparten av texten, där även Leif T-H, Kerstin och Carl Cullberg och Inger Ulfstedt-Fjellsson skrev olika artiklar. Resultatet blev TB 90 på hela 148 sidor som utkom före julen 1995 till närmare 3000 medlemmar.

Även Arbetslagen runt om i Sverige hade vind i seglen. I Stockholm hade arbetslaget startat Båtsamlingarna på Fjäderholmarna år 1985 efter samma mönster som på Bassholmen. Öarna som ligger i Stockholms inlopp mellan Lidingö, Nacka och Djurgården hade ett strategiskt läge med krogrörelse och militära anläggningar. När militären lade ner verksamheten övertog Kungliga Djurgårdsförvaltningen öarna och av dessa kunde Föreningen hyra tre byggnader i anslutning till hamnen. Alltsedan dess ligger segelklara allmogebåtar vid en nybyggd traditionell brygga. I två av skjulen finns utställningar med båtar, fiskeredskap m m. I det gamla ammunitionsförrådet finns en utställning med föremål med anknytning till båtbyggeri och den gamla skärgårdskulturen. År 1996 kunde Arbetslaget beställa en nybyggd storöka av bröderna Per-Oskar och Hans Eriksson på Ingmarsö efter en kopia av den båt som står på land på Fjäderholmarna, Södermans storöka från 1880. Båten som är 7,5 meter lång riggades först med 30 kvms gaffelsegel. Båtbygget dokumenteras i Träbiten nr 98 av Björn Liljeros som också skrev en utförlig historik om storökor i främst Stockholms skärgård.

Även Bassholmen fick nytillskott av unika nybyggen. Det var Olle Andersson i Hålebäcken på östra sidan av Orust som åtog sig att bygga på traditionellt sätt – utan mallar och ritningar formade han dessa välseglande båtar. Den första var jullen Olle byggd med 9 ekbord, i en fyllig bärig form med en skarp och djup undervattenskropp. De röda bomullsseglen är sydda av Harald Karlsson och dokumenterades med text av Kjell Fjellsson och foto av Christer Johansson i TB 89 som utkom samma år, på hösten 1995.
Nästa nybygge som lämnade Olles lilla verkstad i Hålebäcken var en tosejlare. Den byggdes på samma traditionella sätt – på fri hand där ögat får råda, dvs utan ritningar och mallar. Längden mellan stävarna blev 17 fot och tre tum och byggdes med 9 bord, det översta i ek och de övriga i fura. Formen är den fylliga snipans och båten kom att riggas med två sprisegel, där den främre masten står i förstävens kryssdyna. Det är en uråldrig rigg likt den vanliga på seglande 17-20 fots allmogebåtar i Bohuslän under 1700- och 1800- talen. Dokumentation och historiken runt denna båttyp blev ett julnummer av Träbiten, Tosejlarn (TB 110, år 2000) där Christer Johansson fotograferade och Sigvard Fjellsson skrev texten. Dessutom skrev Thomas Thieme en tillhörande artikel, Treseglare och Sydoware.
I den inventering som gjordes 1998 inför utgivandet av Träbiten nr 100 – Allmogebåtar i Sverige, Föreningens samtliga båtar, visade det sig att Föreningen ägde och disponerade långt över etthundra allmogebåtar. Enbart på Bassholmen och i Bohuslän fanns det då ca 80 och 40 stycken på Fjäderholmarna – därtill åtskilliga allmogebåtar som tillhör de olika Arbetslagen.

Under denna period när Leif Throne-Holst var ordförande (1986-1996) utformades administrationen enligt följande: ordförande svarade för de övergripande frågorna medan ansvaret för den löpande (exekutiva) verksamheten uppdelades på dels Bassholmen (Kjell Fjellsson), dels Träbiten, ekonomi och övrig föreningsverksamhet (Sigvard Fjellsson), samt medlemsregistret (Björn Bernhard). Ansvar för olika projekt har tilldelats den lämpligaste personen, inom eller utom styrelsen. En noggrann uppföljning av såväl fattade beslut som lagd budget ingår i denna handlingsmodell.
Från 1997 övertog Kjell Fjelsson även ordförandeskapet. Flera spännande projekt på Bassholmen planerades och kunde startas och fullföljas under nästa tidsperiod (2001 och framåt) mycket tack vare att fler nya och gamla medarbetare tog ansvar för dessa projekt som ny sjöbod, slipens och Nordens renovering.

2010-03-01/sf