SIDAN ÄR UNDER ARBETE

Begreppet allmogebåt är en arbetsbåt i trä för att möjliggöra ett liv för de boende i skärgården och längs kustbandet. Dessa båtar har förekommit i allmänt bruk fram till 1950-talet.

I Träbiten 166, ”Bohuslänska allmogebåtar – de mindre med akterspegel” görs en bred presentation av båttyper, båtbyggare och användningsområden på Sveriges västra kust.

De båtar föreningen Allmogebåtar har i Båtsamlingen på Bassholmen är sprungna ur västkustbefolkningens behov av att frakta över sjön och att fiska nära land eller till havs. Båtarna är formade efter de väder och vindförhållande de skall användas i. Samma förutsättningar gäller för Sveriges övriga kustområden som alla har sina egna kust- och väderförhållande.

Här nedan beskrivs först de på västkusten vanligaste typerna av allmogebåtar.
Eka – Doris – Julle – Snipa – Vässing – Kåg – Däcksbåt
Båttyper från övriga landet tillförs sidan allteftersom

Eka
Modell av Erik Turesson, Sundsandvik

Rundbottnad roddbåt med akterspegel och i fören en mindre spegel – snadan. Ekan är oftast mellan 12 och 14 fot lång (runt 4 meter). Den är som regel byggd i furu, fem eller sex bordgångar hög. Kölbrädan och essingen (relingen) med sina tolleklampar (för årorna) är av ek, för slitagets skull. Ekan går att segla vid god vind med ett sprisegel medan man styr med en åra i lä.

Doris
Modell av Erik Turesson, Sundsandvik

Den ursprungliga plattbottningen i Bohuslän, dåran, är inte särskilt speciell för denna landsdel utan förekommer i olika variationer i hela Nordeuropa. En doris däremot är unik och en egen båttyp som har sin uppkomst på Herrön väster om Tjörn. Med linjer från den amerikanska doryn byggde man här en grundgående men även förvånansvärt sjövärdig båt. Även benämningen är amerikainspirerad och kommer från pluralformen av dory, dories. Dorisen har tre nitade bordgångar, akterspegel och ett väl avvägt spring. Bottenbräderna är tvärgående.

Julle
Modell av Erik Turesson, Sundsandvik

Plattgattad, dvs med platt akterspegel, fyllig rodd- och segelbåt. Den byggs vanligen i furu omkring 16 fot lång (5 meter) och med sju eller åtta bordgångar. Jullen är med sitt kraftiga skärpe i botten en god seglare. Jullen är spririggad för två segel – storsegel och försegel, de kallas fock och klyvare. Med sina goda sjöegenskaper, speciellt i krabb sjö, är den mycket användbar.
Jullen benämns som han (maskulinum) i Bohuslän.

Snipa
Modell av Erik Turesson, Sundsandvik

Spetsgattad (spetsig i för och akter) rodd och segelbåt, 16 till 19 fot lång. Snipan förekommer i många varianter utmed våra nordiska kuster.
Den orustbyggda snipan känns igen på sitt kraftiga byggnadssätt och sina fylliga former. Den är oftast försedd med två masttofter för att kunna seglas med två olika segelföringar. Snipan riggas ibland med toppsegel.
I norra Bohuslän har de ålderdomliga benämningarna snäcka och robåt levt kvar för denna båttyp. I vissa fall avses då en lokal liknande båttyp.

Vässing
Modell av Erik Turesson, Sundsandvik

Fyllig spetsgattad båt. Formmässigt ett mellanting mellan den smidiga snipan och den runda kågen, dvs fyllig ovanvattens medan bottenformen skall vara smidig och skarp. Vanligen 17 – 19 fot lång. Det är en urgammal skrovform som har benämnts rorbåt, liten kult, basse, fockebåt och tosejlare. En stor roddbåt som efterhand har riggats med ett sprisegel, två sprisegel eller slutligen med ett sprisegel, toppsegel och fock.

Kåg
Modell av Erik Turesson, Sundsandvik

Rundgattad (kraftigt rundad i för och akter), lastdryg rodd- och segelbåt för fiske och småfrakter, ca 20 – 23 fot lång (6-7 meter). Kågen kan byggas som seglande kåg eller som roddbåt med rundare botten. Den senare användes bl a som lillebåt vid storbackefiske på Nordsjön. Den seglande kågen kan föra en eller två master med sprisegel. Dessutom klyverbom med klyvare och toppsegel på stormasten, totalt fem segel som mest. Andra beteckningar på denna båttyp är kultebåt, skebåt, tågkåg, vadkåg och kännekåg allt efter användningsområdet inom fisket.

Däcksbåt
Modell av Erik Turesson, Sundsandvik

Däckad seglingsbåt, som mest använts inom fisket, men även som så kallad badgästseglare och lotsbåt. Den vanliga storleken var 30 till 37 fot (9-11 meter). Dessa var nästan alltid byggda i ek och enepinnade, kraftfulla och starka. Efter påverkan från Koster genom kringresande bordfyllare, som kom till varven på Orust på 1880-talet, blev dessa båtar sedermera mer smidiga och smäckra i formen.
Däcksbåten har fört gaffelsegel med toppsegel, fock och klyvare. Garnbåt, vadbåt och dörjebåt har varit vanliga benämningar på denna båttyp alltefter fiskets art, även det utslätade begreppet kosterbåt har använts, framförallt på senare år.

Materialet är under bearbetning